PolisGazetten

Semlons Salonger, beläget i Skanshaga, är inte bara det senaste tillskottet till Hindenburgs finkök, utan sägs även vara det senaste överlag.

Öppningskvällen i helgen lockade både högdjur och premiärlejon.
- Semlons Salonger är måhända litet, men ack så fantastiskt det verkar, brummar Rojne Pullover, och ruskar världsvant sin gyllengula man.

Salongens ägare tillika namne, Semlon Oliverkrantz, välkomnade alla gäster på den Barbarossaröda mattan, introducerade sin fru Emiliana och därefter kunde inget få festen på fall.

Semlon själv ska enligt ryktet gjort sorti redan under interludiet, då den ditbjudne varitédirektören Alistär Krom bjöd på underhållning med ingen mindre än Gytta Proj, som sjöng en jättelång sång. Semlon sågs i vart fall ej mer under kvällen. En aning snöpligt kan tyckas, men ingen verkade ta någon större notis om detta frånfall när menyn presenterades.

Gazetten kan nu - som enda tidning - ge er mindre bemedlade den prima supén:


Utan att frångå sin opartiskhet kan undertecknad meddela att anrättningen var ett kulinariskt mästerverk, möjligen botsett från den saltade och något översyrade barbersoppan.

I dörröppningen kunde då och då avundsjuka blickar skymtas och salongens vakter höll de oinbjudna på säkert avstånd. Men från rykande heta plåtar bjöd man dock de förbipasserande på urläckra knospror, något som måste anses vara ett uttryck av fantastisk storsinthet från Semlons sida.

Trots idoga försök lyckades inte Gazetten få ett samtal med den närvarande Arfhert Vattimo, som enligt väl införstådda källor ska gett Semlon den finansiering han behövde.

Änkan Tenerius - Themopoliums matrona - hade utan hänsyn till den väntade konkurrensen tagit sig tid att närvara vid festligheterna. På frågan om Thermopoliums framtid bjöds inget svar, då änkan stonkade förnöjt på en rejäl bit syltad plappi.

Så, kära Hindenburgare, vi får se tiden an men vill ni ha min gissning så lär Semlon slicka sina dagars salt, speciellt nu när Thermopolium hemfallit åt oskicket att kasta ut bättre folk för i det närmaste ingenting, utan bara lite trevlig rusnad.