EXPLOSIV ANDRA OMGÅNG I BODYBOMBINGEN

Högsommaren gassade över en illa luktande hufvudstad och gårdagskvällens tävlande bodybombare visade ingen pardon.

Först ut på den fullsatta Thorulfshovs arena var sportens nymodighet: Dubbelbombing. Stinkaren Malte Lego, också kallad Mökmutanten från Mozonen mötte tillsammans med Pirits egen stolthet Manne "Välten" Blister de ständigt barberätande grisbrorsorna Kaspar och Polo.

Ringen fylldes till bredden av de fyra kombatanterna, och det ska i ärlighetens namn sägas att undertecknad hade en aning svårt att urskilja enskilda filurer i stridens hetta. Vid något tillfälle under den relativt korta matchen hände dock det som inte fick hända - någon av grisarna nyttjade sin tills nu okända och allförgörande sprängmutation. I ett nunukluärt måln tillintetgjordes bombar-ringen och samtliga i den. Griständer av trä hittades enligt uppgift så långt bort som i Hundängens fuljosgroggar. Källor menar att det redan blivit något av en fluga.

- En mörk dag för sporten, ler icke identifierad get-supporter.

För att undvika upplopp av det agiterade och thinnerstinna publikumet togs snabba beslut av bodymajor Lefes Fläckis-Ludom. Turneringen återupptogs raskt på den torrlagda norra flodstranden och trots värmen hade snart en syndaflodsliknande lervälling jobbats upp. Till stor nackdel för lerallergikern Kapten Silvio Silver, som under ojanden och till skallande burop kort och gott lämnade in ett urfegande.

Men vakansen fylldes efter en snabb auktion - initierad av allergikern själv. För stadiga 5 kronkrediter och en underbar helkväll på Semlons Salonger steg en pigg Nödgötatös vid namn Sivan Schenäver upp mot köttätaren och automaten Kvarnen.

Utgången verkade given på förhand, men där socker är förutsägbart är bodybombing det mest överraskande som finns i hela världen. Då Kvarnen öppnade sina stålkäftar och närmade sig flickan gjorde den senare ett blixtnsnabbt utfall och pillade bort en skruv. En något förvånad automat utnyttjade situationen och lät sina larvförsedda fötter skava sönder hennes axel. Hon lät sig inte bevekas utan lossade ännu en mutter från stålmonstrets frontpanel. Då lade Kvarnen i en ny växel och gick till full attack, men ack vilket misstag. Den kvicktänkta utbölingen lät offra sin vänstra arm då hon stoppade in den i Kvarnens innandöme och inspirerad av fornstor kunskap slet Sivan ut manickens robotniska hjärta.

Ett-noll till Nödgötalandet, får man väl lova att säga med ett lyft på hatten.

Inför nästa match var jag inte den enda som bytte snusjord under läpparna. Jakåbi Huggare - med armar vassa som svärd - hade en stadig och väl synlig prilla inne inför mötet med Hemulen "Ångraren". Efter att människomutanterna under några händelselösa minuter dansat runt i leran bland tång och krabbor gick Hemulen ner sig i dyn och ångrade sig. Men trots förtvivlade ursäkter visade Huggarn varken nåd eller folkvett.
- Kom hem! Jag ångrar mig! Allt är förlåtet! blev Hemulens sista ord, innan Jakåbi fortskred med dekapiteringen.

Till nästa omgång kommer förhoppningsvis renoveringsarbetet på Thorulfshov att vara avslutat och då får vi bland annat se ingen mindre än förra omgångens stora köttmur, tillika vinnare Malkolm "Mosarn" Glas göra upp med misantropen Broger Pelegrino.

Rulle Krusö
Sportmurvel

MORDFÖRSÖK PÅ REDAKTIONEN!

Kära Läsare!

Eder Hlunga har punkterats. I fjolom natt störtade en nedsling sin dolk likt en lans i mitt bröst , genom min vänstra lunga och vidare in i mitt för fäderneslandets klappande hjärta.

Konvalecensen har varit både lång och plågsam, och inte varit lättare då vetskapen om att detta oursäktliga brott mot både liv och pressfrihet hittills är ostraffat.

En sen kväll på redaktionen, då endast jag och automaten Packard jobbade sent. Packard slet liksom jag själv på oförtrutet för att ge er läsare en mycket spännande skildring av en vandring i Örebågas mer ljusskygga kvarter.

Ett kras. En smäll. Plötsligt stod jag öga mot öga med ingen mindre än den fruktade ulvrikingen Nikodemus Underkulle. Med sin hatiska blick tycktes han vilja förgöra mig, men det var med sin klinga som han utförde det fega och obegripliga dådet.

Med livet rinnande ur kroppen hörde jag - genom knastret från Packard - hur Underkulle skrattade. Innan han flydde viskade han i mitt öra: "Du vet vem som står näst på tur, tjockis. Inget kan rädda er nu... Vi ses vid Månoliten!"

Under mina sängliggande veckor funderade jag mycket och länge på detta kryptiska griftetal, men har ännu inte kommit fram till dess innebörd.

Vad gör konstaplarna och polismakten? Finns det inga hjältar kvar, som kan föra detta ulvavskräde inför rätta?

Polisgazetten utlyser nu en belöning på 18 000 krediter samt en helafton på Semlons Salonger till den som för Underkulle till redaktionen, död eller levande!

Eder chefredaktör
KG Hlunga
(tillbaka på halvtid)

RSS 2.0