PolisGazetten

Även i de finaste av kvarter. Ja, så kan man börja denna dystra artikel.

Upprinnelsen till gårdagskvällen rabalder i det flotta Skanshaga var den lilla mus-slusken Hadar Ramseson, som - påverkad av inte så måttliga mängder strongjom - slog ett slag för mutanternas rättigheter. Hadar hade målat ett alldeles för stort plakat med texten "Död åt förtryckelsen" och skanderade också dettta genom en gigantisk lur som han drog på en liten vagn genom Skanshagas öde gator.

Sömndruckna såväl som druckna skanshagabor strömmade ut för att de vad okvädelsen handlade om, och snarare förr än senare var inte mindre än över femtio personer inblandade i vad som måste anses vara Skansahagas mörkaste stund: ett praktfullt storbråk.

Hur kunde det hända? Tydligen lyckade Hadar få med sig en del sympatisörer, som i sin tur inte var sena att gå från ord till handling.

Innan ordningsmakten huttit till platsen hade minst en i varje läger stupat. Tamburmajor Gugge Burundi och krögaren Leopold "Flåset" Etterquist sitter nu båda i häktet, anklagade för avdagatagande.

Kära Läsare!

Eder Hlunga har punkterats. I fjolom natt störtade en nedsling sin dolk likt en lans i mitt bröst , genom min vänstra lunga och vidare in i mitt för fäderneslandets klappande hjärta.

Konvalecensen har varit både lång och plågsam, och inte varit lättare då vetskapen om att detta oursäktliga brott mot både liv och pressfrihet hittills är ostraffat.

En sen kväll på redaktionen, då endast jag och automaten Packard jobbade sent. Packard slet liksom jag själv på oförtrutet för att ge er läsare en mycket spännande skildring av en vandring i Örebågas mer ljusskygga kvarter.

Ett kras. En smäll. Plötsligt stod jag öga mot öga med ingen mindre än den fruktade ulvrikingen Nikodemus Underkulle. Med sin hatiska blick tycktes han vilja förgöra mig, men det var med sin klinga som han utförde det fega och obegripliga dådet.

Med livet rinnande ur kroppen hörde jag - genom knastret från Packard - hur Underkulle skrattade. Innan han flydde viskade han i mitt öra: "Du vet vem som står näst på tur, tjockis. Inget kan rädda er nu... Vi ses vid Månoliten!"

Under mina sängliggande veckor funderade jag mycket och länge på detta kryptiska griftetal, men har ännu inte kommit fram till dess innebörd.

Vad gör konstaplarna och polismakten? Finns det inga hjältar kvar, som kan föra detta ulvavskräde inför rätta?

Polisgazetten utlyser nu en belöning på 18 000 krediter samt en helafton på Semlons Salonger till den som för Underkulle till redaktionen, död eller levande!

Efter förra årets minst sagt misslyckade försök att nå tidigare outforskade delar av Musközonen ställs nu krav på ännu ett försök.

- Jag kan inte tänka mig att ge upp hur som helst. Lite fiasko har aldrig skadat någon, och i synnerhet inte mig, säger exploratorn Jard Täcksas till Gazetten.

Täcksas mannamod delas inte av alla medlemmar i det förra expeditionsförsöket.

- Jag vägrar, meddelar Kartritar-Krutta, rädd för att åsamkas om möljigt ännu större skada än senast, då han av misstag utlöste en mindre nunukluär bomb.

Huruvida Krutta - vars lemmar blivit decimerade med tre - överhuvud taget skulle vara aktuell för en ny expedition är i skrivande stund oklart. Klart är dock att Täcksas inte låter sig nedslås.

- Så länge det finns hopp finns det fornfynd! konstaterar han avslutningsvis.

OCH ÖPPNAR TAVERNA - ALLT I EN HANDVÄNDNING

Den sturvulne och samvetslöse (samt uttalat antipyriske - reds anm.) bäverherren Yuppi fon Neckrå från fjärran Odessa avdagatog enligt egen utsago i veckan ett styck "förskräckelig" vit megamask.

Sagde bäverherre retar nu det pyriska etablissemanget bortom sans och vett då han avser skeppa det kolossala kadavret från Kolaön (där monstret länge huserat) över Österhavet till det för ändamålet uppköpta godset Åkers Knyckehult nära Örebåga.

Med hjälp av sin mutation - som fon Neckrå kort och gott kallar "Neckrå-strålar" och säger sig vara ensam om i hela den kända världen - har han konserverat mask-aset och ämnar inreda det som taverna.

- Liket är stort nog att rymma Torulfshov två gånger om, skrävlar den loppangripne bäverskurken i ett pressmedelande.

fon Neckrå förutspår även goda tider för Örebåga, när tavernan "Vita Masken" slår upp sina portar, eller kanske käftar.

- Bygden kommer att blomstra i skuggan av otinget. Den enes död, den andres bröd - om ni förstår vad jag menar.

En helt ny smitta har utbrutit mitt i skrotrushen på Frihetens slätter. Smittan tros härstamma från gubben Klånns dike (eller något av de nygrävda dito). Och sanna mina ord, kära läsare, eder modige reporter trotsar allt hot om infektion och vägrar i sanningens namn lämna platsen.

Smittan, som först drabbade Klånn och hans söner, verkar ha utbrutit under den gångna helgen. Sjuklighetens art är av sådant slag att kroppen täcks helt av rinniga eksem.

Är detta straffet för meddlande med svunna tiders skatter? Är detta slutet på världen som vi känner den? Bara de kejserliga medikusarna kan ge oss svar, men redan har inre stridigheter blossat upp i de högre instanserna.

- Vi kallar den nya sjukan skrotskav, berättar kunskaparen Olov fon Åben, för ändamålet klädd i vit skyddsmundering med tillhörande plasticksgoggels.
- Det är inget annat än en lindrig form av zonröta, men ack så vådlig ändå.


På ett fälthospital, som upprättats i utkanten av Klånns marker, jobbar expertisen nu för fullt med de drabbade. Gazetten lyckas slita medikusen Flårens Näcktergahl från sitt värv, där hon fyller de såriga med strongjom för att lindra den till synes obeskrivliga smärtan.
- Skrotskav, självklart, men knappast någon forntidssmitta! utbrister hon förnärmat, smuttar på flaskan hon håller i sin lilla råtthand, och menar vidare:
- Såren är kort och gott resultatet av kontinuerligt släpande på för stora mängder fornfynd, som legat och gnagt på kroppen.

Har Pyrisamfundet fått en ny zon?

- Må hända, säger Alexis Hjärpe på nybildade statsmaktsbolaget Skrotum, och fortsätter:
- Vi har kunskapare som färdigställer rapporter. Under tiden vill jag å det starkaste uppmana alla pyrier att hålla sig härifrån!

Gazetten kommer naturligtvis att ge er kontinuerliga underrättelser allt eftersom historien vecklar ut sig.

Det var i skymningen det skedde. Med en sinnrikt placerad forntida sprängdosa blåstes ett hål i den bastanta tegelväggen som i åratal omgärdat Samfundets mest hårdnackade brottslingar. Enligt jourhavande kunskapare Ruben Enstehn handlade det om en så kallad nunukluär bomb.

- Mackapären har förmodligen anförskaffats genom samfundsomstörtande kontakter, menar Enstehn, och avviker från Gazettens utsända för att konferera med representant för Säkerhetspolisen. Mystiken ligger tät. Rökridåerna kommer skingras av eder reporters sylvassa penna.

Genom hålet flydde fyra banditer av sällan skådad blodtörst och brutalitet. Det enda namn som Gazetten hittills erfarit är Nikodemus Underkulle, en före detta Ulvrikisk legosoldat. Underkulle tillfångatogs under särdeles våldsamma former förra hösten utanför Pirit, efter rådigt ingripande från Vita Kårens orädda mannar.




- Jojomensan, med Underkulle på fri fot är det fara å färde, menar en luttrad bäverkonstapel som vill förbli anonym, medan han spänner upp gula tygband med texten "Krims-sceneri" tvärs över hålet. Nymodiga polismetoder i dessa mörka tider.

Alla tycks överens. Nattens rymningsaktion hotar allt vi håller kärt. Gazetten kommer hålla eder, kära läsare, uppdaterade allt eftersom jakten utvecklas.

Fornfyndskommissionen inlämnade igår förmiddag ett underlag till Exploratorämbetet om förslag på ett nytt kejserligt bolag. Bolaget ska heta Skrotum och ledas av Alexis Hjärpe, tidigare äventyrare och forntidskännare. Tanken är att få ett stopp på den alltmer desperata situationen på Frihetens Slätter, där gubben Klånn av en slump råkat idagalägga en fullständigt vansinnig och som det verkar aldrig sinande mängd fornfynd av alla storlekar, former, färger och valörer.



Mutant som människa vallfärdar nu till platsen och gräver egna diken så långt ögat når, vissa så långa att de ringlar över horisonten.

Alexis, redan på plats vid Klånns egendom, möter oss vid utkanten av åkern.
- Som du ser grävs det hur som helst här, förklarar herr Hjärpe innan han med ett bröl försvinner ner i en grävlingherres nyfrästa fornfyndsförhoppning.



Gubben Klånn har som bekant rasat sedan fyndet blev känt.
- Skåda mitt dike! En gång så rakt och riktigt men inte längre, inte! Det ser ut som rena rama rubbitnästet - ju! ylar gubben mellan braket från sonen salvor, avsedda att driva de närgångnaste på flykten.
- Den där ger du päran i! tjuter han och sliter ett plasticksvapen i vansinniga färger ur klorna på en annan inträngling. En i sanning fruktad pjäs som nog kan inbringa stöddiga krediter om den fås att fungera.

Gazetten erfar vidare att Kejsarmakten också kommer att skärpa reglerna kring fornfynd och skrotsamling. På vilket sätt är i skrivande stund inte klart, men mer information är att vänta i nästa upplaga av Kalendariet.

Historien om de båda barberbönderna når tydligen inte sitt slut på långa vägar. Försöket att göra upp i envig på neutral plats har misslyckats då de båda inte kunde enas om tidpunkt.

- Jag är en morgonmänniska, meddelar Lambard och fortätter med att anklaga sin bror för latmaskeri.
- Jag går upp när i Möken jag vill, hälsar Harvard och menar att Lambard fuskar genom att vilja slå sitt eget kött och blod i yrvaket tillstånd.

När - eller snarare om - duellen till döds blir av står nu skrivet i forntiden, och Gazetten kommer - mot bättre vetande - hålla er ajour med vidare utveckling i denna tröttsamma och segdragna följetong.

Semlons Salonger, beläget i Skanshaga, är inte bara det senaste tillskottet till Hindenburgs finkök, utan sägs även vara det senaste överlag.

Öppningskvällen i helgen lockade både högdjur och premiärlejon.
- Semlons Salonger är måhända litet, men ack så fantastiskt det verkar, brummar Rojne Pullover, och ruskar världsvant sin gyllengula man.

Salongens ägare tillika namne, Semlon Oliverkrantz, välkomnade alla gäster på den Barbarossaröda mattan, introducerade sin fru Emiliana och därefter kunde inget få festen på fall.

Semlon själv ska enligt ryktet gjort sorti redan under interludiet, då den ditbjudne varitédirektören Alistär Krom bjöd på underhållning med ingen mindre än Gytta Proj, som sjöng en jättelång sång. Semlon sågs i vart fall ej mer under kvällen. En aning snöpligt kan tyckas, men ingen verkade ta någon större notis om detta frånfall när menyn presenterades.

Gazetten kan nu - som enda tidning - ge er mindre bemedlade den prima supén:


Utan att frångå sin opartiskhet kan undertecknad meddela att anrättningen var ett kulinariskt mästerverk, möjligen botsett från den saltade och något översyrade barbersoppan.

I dörröppningen kunde då och då avundsjuka blickar skymtas och salongens vakter höll de oinbjudna på säkert avstånd. Men från rykande heta plåtar bjöd man dock de förbipasserande på urläckra knospror, något som måste anses vara ett uttryck av fantastisk storsinthet från Semlons sida.

Trots idoga försök lyckades inte Gazetten få ett samtal med den närvarande Arfhert Vattimo, som enligt väl införstådda källor ska gett Semlon den finansiering han behövde.

Änkan Tenerius - Themopoliums matrona - hade utan hänsyn till den väntade konkurrensen tagit sig tid att närvara vid festligheterna. På frågan om Thermopoliums framtid bjöds inget svar, då änkan stonkade förnöjt på en rejäl bit syltad plappi.

Så, kära Hindenburgare, vi får se tiden an men vill ni ha min gissning så lär Semlon slicka sina dagars salt, speciellt nu när Thermopolium hemfallit åt oskicket att kasta ut bättre folk för i det närmaste ingenting, utan bara lite trevlig rusnad.

Enorm skrotdepå funnen i bonden Klånns dike. Gazetten rapporterar från rushens epicentrum.

- Jag har aldrig sett dess like, säger Jimmy Skokum, erfaren skrotprospektör från Norra Ödemarkernas djup. Er reporter kan verifiera vittnesmålet. Skrot överallt. Forntidens prakt avslöjad under lera och sten. Lycksökarna flockas till markerna runt gubben Klånns gumsetäppa, spadar och hackor i hand.

- Sådan aktivitet har inte skådats här sedan Henders son drog upp storspirven ur Kaninbäcken, menar icke identifierad getgumma. Lokalbefolkningen tar tillfället i akt och säljer på de utsocknes besökarna allsköns lantlig kuriosa. Kommersen flödar.

Men bakom den pulserande ytan pyr missnöjet. Gubben Klånn och hans fyra söner har kamperat vid diket sedan upptäckten. Yngste sonen Jukon, en blott åttaårig parvel med farfaderns Müller i högsta hugg, öppnar eld mot alla som närmar sig.

- Håll er borta. Det är mitt dike, meddelar gubben Klånn. Gazetten håller självklart er uppdaterade, kära läsare, om hur händelserna utvecklar sig. Förmodligen bara en tidsfråga innan myndigheterna ingriper.

Stridigheterna mellan barberbönderna, tillika bröderna, Harvard och Lambard tycks kunna få ett slut, om än dramatiskt. Efter tretton år av fejd har odlarna beslutat sig för att i dödlig envig göra upp om makten norr om Pirit.
- En sak har vi väl gemensamt, säger Lambard till Polisgazetten. Avskyn! Pyri är inte stort nog för oss båda!
- Vi har ingenting gemensamt, replikerar Harvard.
Enligt vad Polisgazetten erfar kommer duellen att äga rum på en neutral åker och utkämpas med verktyg.