PolisGazetten

Kära Läsare!

Eder Hlunga har punkterats. I fjolom natt störtade en nedsling sin dolk likt en lans i mitt bröst , genom min vänstra lunga och vidare in i mitt för fäderneslandets klappande hjärta.

Konvalecensen har varit både lång och plågsam, och inte varit lättare då vetskapen om att detta oursäktliga brott mot både liv och pressfrihet hittills är ostraffat.

En sen kväll på redaktionen, då endast jag och automaten Packard jobbade sent. Packard slet liksom jag själv på oförtrutet för att ge er läsare en mycket spännande skildring av en vandring i Örebågas mer ljusskygga kvarter.

Ett kras. En smäll. Plötsligt stod jag öga mot öga med ingen mindre än den fruktade ulvrikingen Nikodemus Underkulle. Med sin hatiska blick tycktes han vilja förgöra mig, men det var med sin klinga som han utförde det fega och obegripliga dådet.

Med livet rinnande ur kroppen hörde jag - genom knastret från Packard - hur Underkulle skrattade. Innan han flydde viskade han i mitt öra: "Du vet vem som står näst på tur, tjockis. Inget kan rädda er nu... Vi ses vid Månoliten!"

Under mina sängliggande veckor funderade jag mycket och länge på detta kryptiska griftetal, men har ännu inte kommit fram till dess innebörd.

Vad gör konstaplarna och polismakten? Finns det inga hjältar kvar, som kan föra detta ulvavskräde inför rätta?

Polisgazetten utlyser nu en belöning på 18 000 krediter samt en helafton på Semlons Salonger till den som för Underkulle till redaktionen, död eller levande!